Tipset är att inte börja med särskilt rökiga varianter, utan istället långlagrade med mer smak och mindre "bett". Gärna doublewoods, de brukar vara lite "snällare", och sherrylagrade faller också många i smaken.

Glenlivet gillar min fru. Den är i mitt tycke väldigt mild.
Sherrylagrade som anges ovan är också bra alternativ, då det gärna har en lite söt ton.

Man kan också lägga lite is i whiskyn då kylan dämpar en del smaker. Det var så jag började en gång, men numera tycker jag att det tar bort för mycket av smaken så whiskyn förlora sin karaktär.

En liten skvätt vatten dämpar spritsmaken men kan förhöja andra smaker i whiskyn så det kan man alltid prova.

Som Anne skriver att inte börja med rökiga whiskies är nog lite personberoende. Vi har en sekreterare här på jobbet som inte var så förtjust i whisky även om hon drack det ibland, men så fick hon prova Laphroaig (en av de rökigaste som finns) och blev helt lyrisk. Annars brukar första omdömet vara "båttjära" om man inte smakat det förut.

Sen ska du inte börja med att prova Mackmyra för den är ännu ganska vass smaken även om den inte är direkt rökig.

Oj - att lära sig att dricka whisky är väl som att lära sig cykla. Man lär sig inte det på en dag men när man väl kan det glömmer man det aldrig.

Min favorit som inte är så vass hittar du bland de japanska märkena. Japansk whisky - finns det? 

Helt rätt också som Bogey säger. Starta inte med rökiga sorter - de kan skrämma slag på en nybörjare. Ta gärna en mildare variant och med en isbit, lite för att döva smaken (även om jag föredrar vatten).

Irländska whiskey-sorter brukar vara milda i smaken. Pröva med Tullamore Dew!

Helt ok med Tullamore. Är också billigare.

Det går att lära sig tycka om whisky. Jag avskydde lukten till och med. Det var innan jag fick smaka min första guinness med Black Bush, Inte dumt. Sen har jag sakta och försiktigt provat på andra sorter och funnit att det var gott.

Men just irländska sorter är mildare. Även en amerikansk sort, Seagram's Seven Crown Blended Whiskey.

Mild sädessmak med lite brandyliknande vaniljton och liten sötma.

 *Passar till: Serveras rumstempererad som avec, eventuellt med en skvätt vatten, eller används som drinkingrediens.
Sök passande recept

hos Ica.se

Ok, det låter som att det finns en hel del knep att ta till för att lära sig tycka om whisky och det är ju possitivt.

Ska se om vågar köpa något av det ni rekomenderar =)

#7 Om du väntar till illerträffen kan du få smaka Glenlivet om du vill :-) men du får väl kanske låta Åsa köra hem då.

#7 Börja inte med den rökiga whiskyn bara. Då är det lätt att man kommer på andra tankar.
Spara den rökiga till vår whiskyprovning i höst - för det missar du väl inte

Sen ska man inte göra som min mor. Bara för att min bror inte hade annat än whisky - han visste att hon inte drack det - så började hon ta lite i alla fall. Men så är det när man inte kan låta bli flaskan.

Man ska kunna ta sig ett litet glas och ställa in flaskan med innehåll kvar.

Jag får gömma allt som innehåller alkohol när hon någongång besöker mig. Det är synd. Men krassa sanningen.

Själv är jag otroligt måttlig. Snudd på absolutist, men det beror ju på mediciner. Fast nu när sommaren kommer, så får vi se om jag ska smutta på något gott.

Övning ger färdighet eller vad säger man? Man kan ju inte gilla allt från första början, men med tiden och sorterna vänjer man sig.

Det var i alla fall så jag lärt mig dricka det mesta.

Isak: Ja, fast ibland finns det sorter som man antingen tycker om från början, eller aldrig kommer tycka om. Precis som med Guinness. Det är antingen eller.

Man lär sig nog att uppskatta lite udda smaker när man väl har kommit in i whiskyns alla hemligheter.

Det roliga är ju att smaka nya sorter och bilda sig en egen uppfattning.

När jag hör såna här historier (för de är rätt vanliga) kommer jag att tänka på kikärtsbiffar. Som barn avskydde jag kikärtsbiffar! Kanske tjugo år efter att jag hade ätit det för sista gången, drog jag mig till minnes smaken av dem och blev riktigt sugen! Jag bad min mor laga det. Hon blev paff, eftersom hon trott att jag inte gillar det. Jag smakade. Och njöt!

Intrycken av vad man äter eller dricker måste kanske mogna i minnet ibland.

#15 Fast paltbröd kan jag för mitt liv inte äta än idag. Varje gång jag känner fläsklukten, så får jag paltbrödssmak i mun.

TS - Om du bor i närheten av Mackmyra och menar att du därför har ett hembygdsarv att förvalta, så har du en sjudundrande tur, för Mackmyra är inte vilken skitwhisky som helst. Den står sig väl i konkurrensen med äldre, mer hävdvunna skotska märken.

Att njuta en whisky är en mångbottnad upplevelse. Det handlar inte bara om att man ska svälja något som bränner hemskt i halsen. Jag själv kan sitta och bara lukta på ett glas whisky i säkert en halvtimme. Nya aromer frigörs om man droppar bara en droppe vatten ner i whiskyn.

Igår drack jag en fyra Dalwhinnie 15yo. Enligt mig själv en len och fin variant, med doft och smak påminnande lite om punschpokal. Kan rekommenderas. Men kom i håg att ta gott om tid på dig. Använd näsan till 90 procent och strupen till 10.